Det finns ett stort intresse hos universitetsstudenter i Polen att läsa svenska som främmande språk. Kontakterna mellan Polen och Sverige, både kulturella och ekonomiska, blir allt tätare och goda kunskaper i svenska uppmärksammas alltmer på arbetsmarknaden. I ett samarbetsprojekt studerar vi fonologisk transfer mellan tidigare inlärda språk och målspråket svenska. Informanterna är polska förstaspråkstalare som studerar svenska på universitetsnivå i Polen, med höga kompetenser (B2+) i ytterligare ett germanskt språk, nämligen engelska eller tyska. Syftet med den delstudie som presenteras här är att söka svar på vilka fonologiska och prosodiska kontraster mellan polska och svenska som kan orsaka problem i studenternas strävan att erövra ett funktionellt svenskt uttal.

Inspelningar av 24 inlärare av svenska har använts för analyser. Informanterna har då läst svenska i Poznan i ca 6 månader (150 undervisningstimmar så kallad praktisk svenska, inklusive en separat kurs i svenskt uttal). För analysen har de läst meningar med 30 svenska målord. Dessa ord har varit fokusord i meningen Jag säger…. Såväl enstaviga som flerstaviga ord samt sammansättningar förekommer. Här finns också ord med fokus på olika språkljud och prosodiska drag såsom skiftande vokalkvantitet och ordaccenter. Meningarna presenteras på en dataskärm med ett jämnt tidsintervall för att undvika alltför snabb läsning.

Preliminära resultat visar att det framför allt är vokalduration och ordbetoning som ger ett avvikande svenskt uttal. Polskan är ett konsonant-språk med endast 6 vokaler. De skiljs inte åt längdmässigt och kontrasten mellan betonade och obetonade stavelser skapas inte genom längd utan genom förhöjt taltonläge. Endast bakre vokaler är rundade, vilket medför problem vid produktionen av vissa svenska främre rundade vokaler. De här resultaten har betydelse för undervisningen i svenska. Genom att uppmärksamma skillnaderna mellan polska och svenska vad gäller såväl fonologiska som prosodiska kontraster har inlärare stora möjligheter att erövra ett funktionellt svensk uttal.

Referenser

Bannert, Robert (1994). På väg mot svenskt uttal. Lund: Studentlitteratur.

Budmar, Stefan Jerzy (1983). Brytning hos svensktalande polacker. Uppsala: Almqvist & Wiksell International.

Ostaszewska, Danuta & Tambor, Jolanta (2000). Fonetyka i fonologia współczesnego języka polskiego. Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN.