Varje år besvarar Språkrådet ca 10 000 språkfrågor till allmänheten, ett arbete som enligt instruktion ske på vetenskaplig grund. Det betyder förenklat att Språkrådet ska följa de kriterier som framgår i Språkriktighetsboken (2005), där flera faktorer vägs in i bedömningen, såsom hur etablerat och accepterat ett uttryckssätt är eller hur väl det stämmer med språksystemet i övrigt. Dessa principer skrivs emellertid sällan ut explicit i de råd och rekommendationer som kommuniceras med allmänheten, och syftet med detta föredrag är att presentera en analys av hur Språkrådet legitimerar sina råd och rekommendationer i mejl och på Twitter från 2016.

Att analysera legitimering innebär att söka svar på varför-frågor (van Leeuwen, 2008, Westberg 2016), och föredraget presenterar en analys av hur språkrådet i sin kontakt med allmänheten besvarar frågan ”varför detta språkråd?”.

Konkret uppmärksammar föredraget hur Språkrådet på olika vis åberopar ’språkbruk’ som legitimerande auktoritet, men samtidigt frikopplar brukarna från detta bruk. På seminariet kommer jag att illustrera hur detta åstadkoms genom olika språkliga val, såsom passivkonstruktioner av typen ”skrivs”, ”anses”, och ”uppfattas”. Iakttagelsen av vad som kan beskrivas som brukslegitimerad bruksreglering använder jag som avstamp för att diskutera Språkrådet som metapragmatisk praktik, och vilken språksyn de utgår från i sin språkrådgivning.

Referenser

Språkriktighetsboken. 2005. Stockholm: Norstedts akademiska förlag

Van Leeuwen, Theo 2008. Discourse and Practice. New Tools for Critical Discourse Analysis. New York: Oxford University Press.

Westberg, Gustav 2016. Legitimerade föräldraskap 1870–2010: En diskurshistorisk undersökning. (Stockholms Studies in Scandinavian Philology. N. S. 61). Stockholm: Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet.