Intra-individuell variation har behandlats i en lång rad sociolingvistiska studier. Framförallt har man intresserat sig för hur individer anpassar sitt språkbruk till en viss kontext, så kallat stilskifte (eng. ’style shifting’). Sådan forskning behandlar framförallt hur individer varierar sitt språkbruk på olika sätt – med olika personer, i olika samtal, eller i olika delar av samtal (se t.ex. Eckert & Rickford 2001 och bidragen däri). Den intra-individuella variationen kan också förekomma mer isolerat i samtalet, t.ex. genom att man realiserar ett särskilt fonem annorlunda än i den övriga samtalskontexten, kodväxlar eller tillfälligt förställer rösten. Sådan variation kan fungera som ett sätt att skämta, understryka en poäng, dramatisera en berättelse eller framställa sig själv på något visst sätt.

Vissa forskare har närmat sig fenomenet ur ett interaktionellt perspektiv,och t.ex. Coupland (2001, 1985) undersökte s.k. dialektstiliseringar som en social resurs i samtal. Några svenska samtalsforskare har också undersökt hur olika typer av intra-individuell variation kan användas som en interaktionell resurs, exempelvis dialektstilisering (Svahn & Nilsson 2015:239, Lindström 2003) och röstförställning (Jönsson 2005, Norrby 1996, Eriksson 1996).

Syftet med vår studie är att kartlägga hur språkbrukare utnyttjar variation som social resurs i kamratsamtal. Vi har därför studerat fenomenet i fyra audio- och/eller video-inspelade samtal (ca 5 timmar) med sammanlagt 15 individer, som i sina respektive konstellationer känner varandra mycket väl. Vi har excerperat ca 200 sekvenser där röstförställning, dialektstilisering och kodväxling, liksom variation i samtalstempo och röststyrka, används för att (bland annat) initiera känsliga ämnen, för att urskulda sig eller för att skämta och dramatisera. Med hjälp av samtalsanalytisk metod har vi kartlagt när i samtalet sådan variation uppträder, vilken funktion det har och vilken respons det får. I föredraget kommer vi att diskutera hur de olika typerna av intra-individuell variation utnyttjas i samtalen och i vilken grad det finns några samband mellan typ av stilisering och interaktionell funktion.