Det finns idag en stark övertygelse om att granskning av skolan kan leda till högre kvalitet på undervisningen och starkare elevprestationer (Ivarsson Westerberg 2016). Denna övertygelse kan relateras till det framväxande granskningssamhället (Power 1997). På senare år har Skolinspektionen fått ett utökat uppdrag och starkare sanktionsmöjligheter. Även massmedia, som är en annan framträdande aktör i skolgranskningen, har utökat sin bevakning av skolrelaterade ämnen.

Den studie som presenteras här görs inom ramen för ett pågående tvärvetenskapligt forskningsprojekt, som bedrivs av Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola. Inom projektet studeras skogrankning som en form av styrning, och begreppen program and teknologi (McKee 2009, Foucault 1997) används som analytiska redskap. Program refererar till programmatiska idéer som en viss form av styrning grundas på, medan teknologi syftar på modeller, verktyg, institutioner och instrument som används för att få människor att uppträda på ett visst sätt (conducting conduct; Miller & Rose 2008).

Fokus i detta föredrag är språk som en teknologi i skolgranskning. I centrum står språkbruk och diskurser som används i tidningsartiklar om skolrelaterade ämnen. Diskursanalys genomförs utifrån ett socialsemiotiskt perspektiv (t.ex. van Leeuwen 2005, 2008) på ett material bestående av artiklar publicerade i Dagens Nyheter och Aftonbladet, främst ledare och debattartiklar. Ett syfte är att kartlägga hur skolgranskning som praktik realiseras i dessa kontexter. Exempel på frågor som ställs är: Vilka är de centrala aktörerna och hur framställs de i artiklarna? Vad konstrueras som problem respektive lösningar? Resultaten visar bland annat att flera begrepp som används i relation till skolgranskning fungerar som ”container-begrepp” (Gustafsson & Brylla 2012), vilket innebär att de rymmer och sammanfattar en rad ideologiska innebörder, samtidigt som de används på delvis olika sätt av skilda aktörer.