Teater är en konstform som förekommer i två former: Som pjästext och som färdig föreställning. I föredraget presenteras en studie som följer den transformation som ett kortare segment ur en manustext genomgår från första arbetsdagen i en repetitionsprocess till premiären. Genom deltagande observation och videofilmning har jag följt repetitionerna av Lucy Prebbles pjäs Effekten (2013), som hade premiär på svenska Riksteatern hösten 2015. I en pjästext kan en dramatiker på olika sätt ge ledtrådar om hur hon vill att skådespelare ska bete sig då de spelar scenen; det vill säga vilka ljudliga och visuella resurser (jfr Mondada 2014) de ska utnyttja i framställningen. Fokus i studien är överlappande tal och ljudvolym, resurser som signaleras i manuset. Med utgångspunkt i dels uppgifter från de 23 tillfällen då segmentet läses eller spelas i materialet, dels en samtalsanalytisk närgranskning av tre av dessa, visas i föredraget hur skådespelarna använder ljudvolym och överlapp i olika faser i repetitionsprocessen; hur dessa resurser samverkar med både varandra och med andra resurser skådespelare har att tillgå, såsom rörelser och gester. Ett mönster är att skådespelarna använder ljudvolym och överlapp tidigt i processen, och att utvecklingen går via att de gör det genomgående i segmentet, mot en stabilisering där resurser utnyttjas på ett mer definierat sätt. Men inte helt och hållet där det signaleras i manus.

Referenser

Mondada, Lorenza. 2014. The local constitution of multimodal resources for social interaction. Journal of Pragmatics 65: 137–156.

Prebble, Lucy. 2013 The Effect. London: Methuen Drama.