Att ”terminolog” fortfarande är ett förhållandevis okänt yrke är ingen nyhet. Och det arbete dessa yrkesutövare verkligen utför är för många också otydligt. I många sammanhang, framför allt utanför Sveriges gränser, kopplas terminologi ihop med översättning och presenterar man sig som terminolog får man då ofta svaret: ”Jaha, och vilka språk översätter du ifrån då?” I andra sammanhang kopplas terminologi enbart till termskapande: att arbeta med terminologi handlar om att hitta på (svenska) termer för nya (utländska) företeelser. Och visst kan terminologyrket innebära allt detta, men det finns som inom alla yrkesgrupper, kategorier av utövare som, beroende på arbetsplats, utför olika typer av uppgifter.

Det som förenar alla är dock att terminologen oftast själv inte besitter expertis på det fackområde som avhandlas utan i stället fungerar som en utvinnare, en medlare och, med en modernare terminologi, en facilitator. Men hur går detta arbete egentligen till? Vad är det egentligen terminologen gör under och mellan möten? Vilka är de vanligaste problemen, lösningarna – och missuppfattningarna? Hur kan terminologen fungera som katalysator – och vad händer om diktatoriska metoder används?

Detta föredrag kommer att, utifrån praktiska projekt, presentera (själv)reflektioner kring terminologens yrkesroll, funktion, beteende och metoder för konsensusskapande i gruppsammanhang där olika personer med annan expertis medverkar. Föredraget kommer också att beröra vad terminologens expertis består av, hur terminologrollen har förändrats i takt med att terminologiarbetet vidgats i riktning mot ontologi- och kunskapshantering, modellering och mappning, och visa hur detta avspeglas i terminologutbildningar.