Hos personer med demens försämras de språkliga färdigheterna, både förmågan att producera och att förstå språk, successivt. Tidigare forskning (Wray 2002; 2008) har ändå visat att vissa typer av språk påverkas i anmärkningsvärt låg utsträckning vid kognitiva förändringar förorsakade av till exempel demens. Detta gäller särskilt så kallade formelmässiga uttryck. Med formelmässiga uttryck avses både sådana typer av språk som är konventionaliserade i talarens modersmål, t.ex. ordspråk och talesätt, hälsningsfraser, responsuttryck som ja och nej, och idiosynkratiska uttryck som återkommer i individens egen repertoar (Van Lancker Sidtis 2009). Formelmässiga uttryck finns således kvar som resurser även vid relativt långt framskriden demens, vilket innebär att de blir alltmer frekventa och prominenta hos talarna.

I vårt föredrag presenterar vi resultat från en pilotstudie av hur formelmässiga uttryck används i autentiskt talspråksmaterial inspelat på ett äldreboende i Finland.   Vi fokuserar på vilka typer av återkommande uttryck som förekommer i samtalen och hur de kan relateras till mer abstrakta mönster eller konstruktioner.

Förhållandet mellan konkreta formelmässiga uttryck och mer abstrakta konstruktioner är intressant både ur en teoretisk och en empirisk synvinkel. Språket hos personer vars språk karakteriseras av en mycket hög frekvens av formelmässiga uttryck utgör här ett komplext forskningsområde. Vilka regelbundenheter blir kvar när språket successivt försvinner på grund av demens? Vad kan en studie av dessa regelbundenhet berätta om hur språket generellt är uppbyggt?

Referenser

Lindholm, C. & Wray, A. (2011). Proverbs and formulaic sequences in the language of elderly people with dementia. Dementia 10(4), 603–623,

Van Lancker Sidtis, D. (2009). Formulaic and novel language in a ’dual process’ model of language competence: Evidence from surveys, speech samples, and schemata. I: R. Corrigan, E. A. Moravcsik, H. Ouali, & K. M. Wheatley (eds.) Formulaic language, Vol 2: Acquisition, loss,psychological reality, and functional explanations (s. 445–470).

Amsterdam and Philadelphia, PA: John Benjamins.

Wray, A. (2002). Formulaic language and the lexicon. Cambridge: Cambridge University Press.

Wray, A. (2008). Formulaic sequences and language disorders. I: M. Ball, M. Perkins, N. Müller, & S. Howard (Eds.), Handbook of clinical linguistics (s. 184–197). Oxford: Blackwell.