Föredraget utgår från det offentliga samtalet om svenska, där jag tycker mig kunna urskilja tre olika diskurser med några subdiskurser. (Diskursbegreppet används här i traditionell Faircloughsk betydelse, dvs. en diskurs kan fångas genom en beskrivning av social, diskursiv och textuell praktik.) Mycket förenklat kan de rubriceras och beskrivas enligt följande:

• Språk som språk. Här ser jag tre ganska olika underdiskurser: kulturen och kulturarvet, språkriktigheten samt normkritiken.
• Språk som redskap i samhällsbygget. De två viktigaste områdena på denna punkt är skolan och arbetslivet.
• Språk som föremål för politik. Det är sen diskurs i svensk historia och kanske den minst synliga i det offentliga samtalet, men den är klart urskiljbar.

Självklart kan indelningen göras annorlunda, och gränsdragningarna ifrågasättas.

I mitt föredrag beskriver jag diskurserna. Min huvudfråga är vilka förväntningar de uttrycker på forskning om svenska, och hur forskarna ska tillmötesgå eller inte tillmötesgå dessa förväntningar.