Det övergripande temat för vår presentation är fackmäns uppfattningar i terminologiska frågor inom ramarna för Tekniska Nomenklaturcentralens verksamhet med s.k. rundfrågor under perioden 1941–1983. År 1941 inledde dåvarande Terminologiska Nomenklaturcentralen TNC sin verksamhet som en central aktör för terminologiskt arbete i Sverige. Från starten har TNC (sedan 2000 AB Terminologicentrum – TNC) samarbetat med experter inom olika tekniska områden, och fram till 1983 skedde samarbetet bl.a. med hjälp av skrivna brev. Förutom fackexperter inom teknik bidrog – och bidrar – språkvetare med sin ämneskompetens till TNCs arbete (se TNC Historia [www] för en översikt).
Under perioden 1941–1983 genomfördes mer än 350 processer med rundfrågor från TNC, synpunkter från experter samt summeringar och rekommendationer från TNC. Materialet förvaras i arkivet hos TNC. Hittills har forskare inom nätverket Termer och terminologisering i svenskt fackspråk samlat runt 1/3 av rundfrågorna i digital form, och det digitaliserade materialet ligger till grund för pilotstudier av materialet (Nissilä & Pilke 2017; Landqvist, Nissilä & Pilke (under granskning)).Syftet med vår presentation är att beskriva processen med rundfrågor, kategorisera experternas synpunkter på ett övergripande plan och exemplifiera rundfrågeprocessen med två konkreta exempel av olika karaktär, där det första analyseras utifrån terminologivetenskapliga perspektiv och det andra utifrån översättningsvetenskapliga. För att uppnå syftet söker vi svar på de följande fyra forskningsfrågorna:
- Hur var processen med rundfrågor organiserad och vilka aktörer deltog i den?
- Vilka övergripande innehållskategorier går att identifiera i rundfrågorna?
- Hur diskuteras begrepp på olika nivåer och begreppskännetecken i en serie rundfrågor om samma tema?
- Hur diskuteras svenska termer i relation till motsvarigheter på andra språk, i första hand tyska och engelska, i ett antal utvalda rundfrågor?
Referenser
Landqvist, Hans, Niina Nissilä & Nina Pilke (under granskning). Röster i teknikens värld. Termer, fackexperter och språkexperter. VAKKI Publications 8. Vasa: Vasa universitet.
Nissilä, Niina & Nina Pilke (2017). ”Råttsvans är ej så lyckligt”. Terminologisk förankring genom TNCs rundfrågor till sakkunniga. I: Svenskans beskrivning 35, 243–254. Red. Emma Sköldberg et al. Göteborgsstudier i nordisk språkvetenskap 29. Göteborg: Göteborgs universitet.
Nätverket Termer och terminologisering i svenskt fackspråk. Tillgänglig: <http://www.uva.fi/en/sites/terminology/termface/natverket_termer_och_terminologisering_i_svenskt_facksprak/>.
TNC Historia = TNC Terminologicentrum Historia. Tillgänglig: <http://www.tnc.se/om-tnc/tncs-historia/>
Språkrådet är involverat i flera språkinfrastrukturprojekt som syftar till att samla in, bearbeta och sprida flerspråkiga texter och termer från svenska myndigheter för forskning om myndighetsspråk och utveckling av språkteknologiska tillgänglighetstjänster, till exempel maskinöversättning. I anknytning till detta gör vi en studie för att undersöka hur man översätter termer på svenska myndigheter.
I studien tittar vi på hur vissa myndighetstermer har översatts i myndighetstexter från svenska till spanska och franska. Problematiken kan bli större än vanligt när termerna åsyftar något som är specifikt för samhället där källspråket talas. Studien syftar till att utröna vilka av följande tänkbara strategier (och ev. andra) som används vid översättning av termer i texter på några utvalda myndigheter (Konsumentverket, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Livsmedelsverket):
- Användning av en närliggande benämning som är bruklig i de länder där målspråket är huvudspråk,
- Användning av en beskrivning av innehållet i termen på målspråket,
- Användning av den svenska termen i den spanska/franska texten,
- Användning av en egenmyntad term, som inte förekommer i texter skrivna i de länder där målspråket är huvudspråk,
- Användning av en kombination av ovanstående, t.ex. den svenska termen följd av en beskrivning inom parentes eller tvärtom.
Tanken är att studien ska bidra med ökad kunskap om vilka strategier som används vid översättning av myndighetstermer, som grund för att utarbeta rekommendationer för översättning av myndighetstermer och för att om möjligt förbättra metoderna att (semi-)automatiskt extrahera termpar i översatta texter.
I vår presentation berättar vi om de projekt och planer Språkrådet har på området, samt presenterar vi studien och dess resultat som beräknas vara klart i början av hösten. Studien görs av Simon Dahlberg inom ramen för hans examensarbete i lingvistik på Stockholms universitet.
Att ”terminolog” fortfarande är ett förhållandevis okänt yrke är ingen nyhet. Och det arbete dessa yrkesutövare verkligen utför är för många också otydligt. I många sammanhang, framför allt utanför Sveriges gränser, kopplas terminologi ihop med översättning och presenterar man sig som terminolog får man då ofta svaret: ”Jaha, och vilka språk översätter du ifrån då?” I andra sammanhang kopplas terminologi enbart till termskapande: att arbeta med terminologi handlar om att hitta på (svenska) termer för nya (utländska) företeelser. Och visst kan terminologyrket innebära allt detta, men det finns som inom alla yrkesgrupper, kategorier av utövare som, beroende på arbetsplats, utför olika typer av uppgifter.
Det som förenar alla är dock att terminologen oftast själv inte besitter expertis på det fackområde som avhandlas utan i stället fungerar som en utvinnare, en medlare och, med en modernare terminologi, en facilitator. Men hur går detta arbete egentligen till? Vad är det egentligen terminologen gör under och mellan möten? Vilka är de vanligaste problemen, lösningarna – och missuppfattningarna? Hur kan terminologen fungera som katalysator – och vad händer om diktatoriska metoder används?
Detta föredrag kommer att, utifrån praktiska projekt, presentera (själv)reflektioner kring terminologens yrkesroll, funktion, beteende och metoder för konsensusskapande i gruppsammanhang där olika personer med annan expertis medverkar. Föredraget kommer också att beröra vad terminologens expertis består av, hur terminologrollen har förändrats i takt med att terminologiarbetet vidgats i riktning mot ontologi- och kunskapshantering, modellering och mappning, och visa hur detta avspeglas i terminologutbildningar.
Vårt syfte är att belysa och problematisera förhållningssätt som studenter inom juridik och ekonomi har till termer och begrepp på engelska och finska i relation till det egna svenska professionella fackspråket. Vi är intresserade av hur termer och begrepp i språkligt avseende används och problematiseras av studenter i utbildningen inom de två starkt verksamhetsanknutna fackspråken ekonomi och juridik.
Sedan flera år arbetar vi som lärare i svenska vid Helsingfors universitet och Svenska handelshögskolan i Helsingfors och undervisar blivande jurister och ekonomer i ekonomisk, respektive juridisk svenska. Samtidigt som studenterna under studierna ska tillägna sig det egna fackspråket på svenska möter de i stor utsträckning både engelska och finska termer och begrepp i sina respektive verksamhetskulturer inom juridik och ekonomi. Finska och engelska möter de både i kurslitteraturen, under föreläsningar, i kontakt med sina handledare och i arbetslivet parallellt med sina studier.
I vårt föredrag diskuterar vi den eventuella problematik och de frågeställningar detta medför då studenten ska skapa sig och tillägna sig ett fullständigt professionellt språk på svenska. Fokus i vår presentation ligger på språkligt ansvar, språklig medvetenhet och språklig harmoni, översättning och trender i relation till ämnesspecifika texter inom bl.a. EU och Sverige. Hur ställer sig studenterna till exempel till brand–varumärke, it-brottslighet–cyberbrottslighet, kundrisk–exponering? Vad gör de med begrepp som venture capital–riskkapital–private equity? Hur gör de med begrepp och neologismer som (ännu) inte har en etablerad motsvarighet på svenska, t.ex. outsourcing och hot-spot? Sammantaget: Vilka lösningar tar studenterna till för att hantera utmaningen med termer och begrepp på andra språk än svenska i det egna fackspråket?
Vi utgår dels från de texter och arbeten studenter skrivit under kurser, dels från ledda diskussioner där studenterna själva reflekterar över detta, t.ex. genom uttalandet ”Det svåraste i mitt skrivande under våren har varit översättandet av engelska termer till svenska samt användningen av engelskspråkiga termer överlag”.
Referenser
Bergström, Marina 2012. Juridikstudenters skriftliga ämnesspecifika kommunikation på två språk. I: Svenskan i Finland 13, s. 40–50.
Språktidningen. Veckans nyord: framtidsfullmakt. http://spraktidningen.se/tags/veckans-nyord. (Senast hämtad 26.4.2017.)
Trudeau, Christopher R. 2012. The Public Speaks: An Empirical Study of Legal Communication. 14 Scribes J. Leg. Writing 121 (2011-2012).
Vanier, Anette & Charlotte Pränting & Katarina Eskilsson 2013: Mellan två sittanordningar – om EU-översättningens svåra balansgång. I: Från ett språk till ett annat. Om översättning och tolkning. Språkrådets skrifter 15. Norstedts. S. 200–210.
