Under våren 2017 har jag intervjuat lärare på sex olika lärosäten. Syftet har varit att få en bild av hur Språkriktighetsboken används i dag i undervisning på högskolor och universitet. Undersökningen utgör ett forskningsprojekt som är initierat och finansierat av Språkrådet. Under min presentation kommer en sammanställning av undersökningen att presenteras. Jag kommer också att ta upp några egna reflektioner över de svar som jag har fått av de undervisande lärarna. Hur Språkriktighetsboken används inom lärarutbildningarna kommer att ägnas särskild uppmärksamhet.
Sammandrag av typen
"Poster":
8
Typfall och mönsterigenkänning – konstruktionsbaserad andraspråksundervisning i praktiken
Det har länge talats om konstruktionsgrammatikens relevans för andraspråksinlärning (t.ex. Tomasello 2003, Littlemore 2009, Ellis 2013) och på senare år har det också börjat dyka upp studier av praktisk tillämpning i undervisningen. Dessa har ofta handlat om s.k. mönsterigenkänning, dvs. övningar där elever/studenter ska identifiera och karakterisera återkommande mönster i en samling exempelmeningar (Wee 2007, Holme 2010, Prentice m.fl. 2014, Loenheim m.fl. 2016, Håkansson m.fl. 2016).
Ett alternativ till mönsterigenkänning är det vi här kallar typfall, dvs. att man först befäster en särskilt vanlig instans av en konstruktion och inte förrän i nästa steg introducerar mönstrets produktivitet. Experiment av Casenhiser & Goldberg (2005) ger psykolingvistiskt stöd för att språkinlärning gynnas av en sådan input, och även Bybee (2010) framhåller betydelsen av ”the most frequent member of a category”.
Vi kommer att redovisa ett klassrumsexperiment med konstruktionsbaserad andraspråksundervisning, där två elevgrupper har gjort både typfalls- och mönsterigenkänningsövningar (Brasch under arbete). Med en konstruktion har den ena gruppen arbetat med mönsterigenkänning och den andra utifrån typfall; med en annan konstruktion tvärtom. Övningarna bygger på konstruktionsbeskrivningar hämtade ur databasen Svenskt konstruktikon (Lyngfelt m.fl. 2014, kommande). Eftersom elevunderlaget är litet ligger fokus mer på metodutveckling än på kvantitativa jämförelser.
Undersökningen bygger delvis på ett tidigare klassrumsexperiment, där vuxna inlärare gjort övningar i mönsterigenkänning (Håkansson m.fl. 2016). Följaktligen kommer vi också att jämföra erfarenheterna från de båda studierna.
Referenser
Brasch, Matilda (under arbete). I svåraste laget eller hur bra som helst? Typfall och mönsterigenkänning i konstruktionsbaserad andraspråksundervisning.
Bybee, Joan (2010): Language, Usage and Cognition. Cambridge: Cambridge University Press.
Casenhiser, Devin & Adele E. Goldberg (2005): Fast mapping of phrasal form and meaning. Developmental Science 8, 500–508.
Ellis, Nick (2013): Constructions Grammar and Second Language Aquisition. I: Th. Hoffmann & G. Trousdale (eds.):
The Oxford handbook of construction grammar. Oxford & New York: Oxford University Press, 348–378.
Holme, Randal (2010): A construction grammar for the classroom. IRAL 48, 355–377.
Håkansson, Camilla, Benjamin Lyngfelt, Joel Olofsson & Julia Prentice (2016): Applying the Swedish Constructicon to language pedagogy. Constructicon-based exercises in the L2 classroom. Föredrag vid Constructional Approaches to Language Pedagogy 2. Basel, juni 2016.
Littlemore, Jeannette (2009): Applying Cognitive Linguistics to Second Language Learning. New York: Palgrave MacMillan.
Loenheim, Lisa, Benjamin Lyngfelt, Joel Olofsson, Julia Prentice & Sofia Tingsell (2016): Constructicography meets (second) language education: On constructions in teaching aids and the usefulness of a Swedish constructicon. I: S. de Knop & G. Gilquin (eds.): Applied Construction Grammar. Berlin: De Gruyter Mouton, 327–355.
Lyngfelt, Benjamin, Lars Borin, Linnéa Bäckström, Markus Forsberg, Leif-Jöran Olsson, Julia Prentice, Rudolf Rydstedt, Emma Sköldberg, Sofia Tingsell & Jonatan Uppström (2014): Ett svenskt konstruktikon. Grammatik möter lexikon. I: Svenskans beskrivning 33. Helsingfors, 268–279.
Lyngfelt, Benjamin, Linnéa Bäckström, Lars Borin, Anna Ehrlemark & Rudolf Rydstedt (kommande): Constructico- graphy at work: Theory meets practice in the Swedish Constructicon I: B. Lyngfelt, L. Borin, K. H. Ohara & T. T. Torrent (eds.): Constructicography: constructicon development across languages. Amsterdam: John Benjamins.
Prentice, Julia, Lisa Loenheim, Benjamin Lyngfelt, Joel Olofsson & Sofia Tingsell (2016): Bortom ordklasser och satsdelar: konstruktionsgrammatik i klassrummet. I: Svenskans beskrivning 34. Lund.
Svenskt konstruktikon. <http://spraakbanken.gu.se/konstruktikon>
Tomasello, Michael (2003): Constructing a Language. A Usage-Based Theory of Language Acquisition. Cambridge, Massachusetts: Havard University Press.
Vardagligt lärande inom dans: En studie om interaktionen i dansklasser
Människor befinner sig ofta i situationer där lärande är en viktig del och lärandet kan innefatta många aspekter. Intresset för mig ligger vid det informella lärandet som sker utanför den traditionella utbildningskontexten som till exempel skolan. För den målgrupp som jag intresserar mig för, ungdomar, är bland annat fritidsaktiviteter som musik eller idrott typiska aktiviteter som skapar någon form av lärande utan att vara en del av den utbildningskontexten.
Det övergripande syftet med min avhandling är att undersöka vardagligt lärande i en kommunikativ verksamhet som ligger utanför den traditionella utbildningskontexten. Den valda verksamheten är dansklasser och i fokus står interaktionen mellan ledare och deltagare.
För att kunna fånga vad som sker med interaktionen på dansklasser och för att behålla möjligheten att låta studien vara datadriven så kommer ramverket för denna studie vara Conversional Analysis, CA, och kommunikationsetnografisk metod.
Materialet består av 18 timmar videoinspelningar från dansklasser med deltagare mellan 10–26 år.
Bildspråkets betydelse vid instruktion
Eftersom en viktig del av interaktionen under en dansklass är instruktioner är det utgångspunkten för denna första delstudie. I den första delstudien är det ledarens instruktioner till deltagarna som står i fokus och studiens syfte är att studera användandet av bildspråk vid instruktion. Närmare bestämt är syftet att se på bildspråkets betydelse vid instruktion under en dansklass.
Användandet av bildspråk som ett sätt att instruera har visat sig vanligt i detta material.
Delstudien har för avsikt att reda ut vilken funktion bildspråket fyller vid instruktionstillfället och om användandet av bildspråk underlättar lärandet av de nya dansstegen eller koreografin.
I postern exemplifieras olika typer av bildspråksanvändning samt diskussion av dess betydelse.
Detta bidrag behandlar delar av mitt avhandlingsprojekt närmare bestämt beskrivningen av mitt material samt den första artikeln.
En semantisk jämförande analys av intransitiva konstruktioner och passivkonstruktion
Intransitiv konstruktion är på olika sätt besläktad med passivkonstruktionen (Shibatani, 1985; Kemmer, 1993; Solstad & Lyngfelt, 2006; Lyngfelt 2007). Fredrikssons (2016) korpusbaserade undersökning av passiv och dess besläktade konstruktioner i svenska och engelska visar att båda språken har nätverk med många närbesläktade konstruktioner. Studien utgår från förekomster av passivkonstruktion i originaltext på engelska och svenska, och undersöker hur dessa har översatts.
En av de starkaste översättningstyperna i svenska översättningar i Fredriksson (2016) är den intransitiva konstruktionen, som uppvisar många intressanta drag som särskilt framkommer när den kontrasteras mot passiv och ett annat språk. Undersökningen som presenteras vid Svenskans beskrivning 36 utvecklar några av resultaten i Fredriksson (2016) och gör en semantisk analys av (varianter av) den intransitiva konstruktionen i relation till passivkonstruktionen ur ett konstruktionsgrammatiskt perspektiv.
Exempel (1) – (3) illustrerar några intransitiva varianter i översättningar tillsammans med engelska originaltexter. Exempel (1) och (2) visar båda intransitiva mediala konstruktioner men med olika slags subjekt: animat i (1) och expletivt det i (2). Exempel (3) har inanimat subjekt med en intransitiv s-form.
(1) ”It was almost as though I’d been put down in a shop of life styles, and told, there they are, take your pick” […]. (engelsk originaltext)
”Det var nästan som om jag hade hamnat i en butik för livsstilar och blivit tillsagd: se dig om, gör ditt val!” (svensk översättning)
(2) ”But progress was being made.” (engelsk originaltext)
”Men det gick framåt.” (svensk översättning)
(3) ”The greatest revolutionary rising of the nineteenth century, the Paris Commune of 1871, had been defeated, Lenin argued, because it placed too much faith in conciliation and too little in force.” (engelsk originaltext)
”Den största revolutionära resningen under 1800-talet, Pariskommunen 1871, hade enligt Lenin misslyckats därför att regimen satte för stor tro till försonligheten och för liten till makten.” (svensk översättning)
Den semantiska analysen omfattar, till exempel, verbtyp, semantisk roll och animathet hos subjekt och eventuell passiv agent, och grad av transitivitet. Om en deltagare i originaltexten, t. ex. den implicita passiva agenten, helt utelämnas i den intransitiva satsen i översättningen kan verbhändelsen istället uppfattas som ett spontant skeende utan extern orsak eller agent, och har då oftast reducerad transitivitet i förhållande till dess passiva originaltext.
Studien använder sedan statistiska metoder (Dollinger 2015) för att besvara studiens huvudfråga:
- vilken påverkan har faktorer som verbtyp, animathet och deltagarroll på val av konstruktion?
Med andra ord, vad är det som gör att en konstruktion väljs framför en annan? Förekomsten av och styrkan i dessa faktorer påverkar i sin tur tolkning och förståelse av texten i fråga.
Referenser
Dollinger, S. 2015. The Written Questionnaire in Social Dialectology: History, Theory, Practice.
Amsterdam: John Benjamins.
Fredriksson, A-L. 2016. A corpus-based contrastive study of the passive and related constructions in English and Swedish. Avhandling. Gothenburg: University of Gothenburg.
Kemmer, S. 1993. The Middle Voice. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins.
Lyngfelt, B. 2007. Mellan polerna. Reflexiv- och deponenskonstruktioner i svenskan. Språk och stil 17, 86-134.
Shibatani, M. 1985. Passives and Related Constructions: A Prototype Analysis. Language 61:4, 821- 848.
Solstad, T., & B. Lyngfelt. 2006. Perspectives on demotion: Introduction to the volume. I Lyngfelt B. & Solstad (red.), Demoting the Agent. Passive, middle and other voice phenomena. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins. 1-20.
Grammatiken på nivå B1 och B2 i L2-svenska
För att kunna utveckla svenskundervisningen och de grammatiska bedömningsgrunderna på CEFR-nivåer B1 och B2 har jag med hjälp av en enkät kartlagt svensklärarnas uppfattningar om grammatikens roll i bedömningen av L2-svenska. Undersökningen har genomförts kontrastivt i Finland, Sverige, Ryssland och Baltikum åren 2014-2016. Tidigare har jag presenterat resultaten från Finland och Sverige då studien gav vid handen att uppfattningarna om det centrala grammatiska stoffet på kurserna överensstämde mera beträffande nivå B1 än B2. Skillnaderna gällande nivå B2 var större och visade intressant spridning. Att attityderna mot grammatiken var mera positiva i Sverige var överraskande. Dessa resultat har redan presenterats på några konferenser, bland annat i Ryssland och Estland samt för Finlands del i Språkcentrets publikation Inkinen-Järvi, M. P. J. & Jokinen, J. T. 2016 Helsingin yliopiston kielikeskuksen julkaisusarja.
Mitt syfte är att i detta sammanhang för första gången presentera resultat från alla dessa länder och betrakta resultaten i ljuset av processbarhetsteorin (Pienemann,M., 1998b).
Litteratur
Abrahamsson, Niclas, 2013: Andraspråksinlärning. Studentlitteratur AB, Lund.
CEFR. http://www.helsinki.fi
Flyman Mattsson, A. & Håkansson, G. 2010: Bedömning av svenska som andraspråk: En analysmodell baserad på grammatiska utvecklingsstadier.
Pienemann, M., 1998b: Language processing and second language development: Processability theory. Amsterdam: Benjamins.
En bil åker förbi å de e bara som <var är folk?> – anföringskonstruktionen de e som: ytterligare tecken på ett språkövergripande fenomen?
Anföringskonstruktioner i talspråket har väckt ökat intresse inom språkforskningen som ett språkligt område med stor innovativ potential som visar hur talarna använder sitt språk efter sina pragmatiska behov.
I mitt bidrag beskriver jag anföringskonstruktionen de e som och dess funktion som inledning till en konstruerad dialog (constructed dialogue, Tannen 1986) för att iscensätta en muntlig berättelse. Konstruktionen sätts i sammanhang med anföringsmarkörer som beskrivits för andra germanska språk.
I det där sammanhanget ser jag konstruktionen de e som som en ytterligare språkspecifik realisering av konstruktionen NP + (kopula) + komparativ subjunktion som återfinns i flera språk. Jag utgår från beskrivningar av anföringskonstruktionen inom olika språk och argumenterar för att funktionen av att uttrycka ”the vividness of direct speech combined with the pragmatic force of indirect speech” (Golato 2000:34 om ich so /er so, jfr. Romaine & Lange 1991 om to be like) även kan överföras på svenskans de e som.
Medan konstruktionen visar på olika nivåer av ’syntactic fixing’ inom olika språk vad gäller huruvida kopulaverbet ingår i konstruktionen eller inte, är det påfallande att flera germanska språk har samma strukturella upplägg med en komparativ subjunktion, och, om verbplatsen är fylld, en kopula som kärna. Detta tyder på att den komparativa subjunktionen potentiellt är en del av en anföringskonstruktion med en tydligt avgränsad funktion inom ett språk, samtidigt som konstruktionen till sin form och betydelse är språkövergripande. Intressant är att detta förefaller inte bara stora språk, utan också mindre språk som dialekter, vilken mina egna forskningsresultat tyder på.
Resultaten av min studie tyder på att konstruktionen de e som som anföringsstrategi utöver att den har den allmän pragmatiska funktionen att distansera talaren till det sagda, även använder sin semantiska potential som komparativ subjunktion att ytterligare minska talarens ansvar för citatets innehåll.
Motsvarande mönster ser man i det engelska to be like (cf. Romaine & Lange 1991). Det kan även diskuteras om vi här kan tala om en parallell grammatikalisering i språken eller om det handlar om pragmatisk inlåning från engelska. Oberonde av vilket det här är fråga om, är det anmärkningsvärt att flera germanska språk förefaller dela denna möjlighet av att använda anföringskonstruktionen. Detta kan tolkas som de första stegen mot en identifiering av ett universellt kognitivt tankemönster – nämligen det delade behovet av att uttrycka ett minskat ansvar (responsibility, Östman & Solin 2016) som talare – som uttrycks i samma konstruktion, vilket betyder med samma lingvistiska medel, i olika språkliga varieteter.
Referenser
Buchstaller, Isabelle & D’Arcy, Alexandra. 2009. Localized Globalization: A Multi-Local, Multivariate Investigation of Quotative like. Journal of Sociolinguistics 13 (3), s. 291–332.
Golato, Andrea. 2000. An Innovative German Quotative for Reporting on Embodied Actions: Und Ich so/und Er so ’and I’m like/and he’s like. Journal of Pragmatics 32,s.29–54.
Kwiatkowski, Marion. 2016. The Use of the Pragmatic Particle som Among Adolescents with a Migrant Background. Pro-graduavhandling, Freiburgs Universitet.
Romaine, Suzanne & Lange, Deborah. 1991. The Use of like as a Marker of Reported Speech and Thought: a Case of Grammaticalisation in Progress. American Speech 66.3, s. 227–279.
Tannen, Deborah. 1986. Introducing Constructed Dialogue in Greek and American Conversational Literary Narrative. I: Florian Coulmas (red.), Direct and Indirect Speech. Berlin/New York: Mouton de Gruyter.
Östman, Jan-Ola & Solin, Anna. 2016. Introduction: Discourse and Responsibility. I: Jan-Ola Östman & Anna Solin (red.) Discourse and Responsibility in Professional Settings. Sheffield: Equinox.
Rättfärdigandet av flyktingbarns rättigheter i vägledande migrationsbeslut
Genom ratificeringen av barnkonventionen har såväl den svenska som den tyska staten åtagit sig att undantagslöst garantera barns rättigheter. En grundläggande konventionsprincip är barnets bästa (art. 3, 1 st.) som i nationella asylprocesser visserligen beaktas men inte ensamt är avgörande för bedömningen av en ansökan om asyl. De facto missgynnar de högsta behöriga domstolarnas domar flyktingbarn i båda länderna oftast, och ifrågasätter därmed principens bindande verkan på nationell nivå.
Målet med mitt doktorandprojekt är att studera hur flyktingbarnets bästa har rättfärdigats språkligt i svenska och tyska högsta domstolarnas vägledande domar de senaste tio åren. I detta syfte grundar sig studien på den systemisk-funktionella grammatiken – en teori om språkets förmåga att realisera betydelse i olika typer av diskurser. Den socialsemiotiska förklaringsramen möjliggör antagandet att beslutfattare intar en aktiv roll i tillämplig lagstiftning som blir synlig i domar av gällande rätt. Fokus ligger på de asymmetriska maktförhållanden som språkligt (åter)skapas mellan asylsökande barn och behöriga statliga myndigheter.
Två parallella textkorpusar sammanställs, annoteras manuellt med hänsyn till ideationella och interpersonella variabler och analyseras både kvantitativt och kvalitativt. Möjliga skillnader gällande språkliga rättfärdigandestrategier i sista instansernas domar identifieras och diskuteras. Vilka betydelser konstrueras och vilka intressen verbaliseras när flyktingbarnets bästa rättfärdigas? Ges principen lika stor vikt inom alla rättsfall eller finns det skillnader mellan beslut som rör ensamkommande och barn som ansöker tillsammans med sin familj, mellan beviljanden och avslag och över tid? Dessa och liknande nyckelfrågor betonar beslutfattarnas roll som centrala aktörer i etablerad rättspraxis och understryker således även vikten av ytterligare lingvistisk forskning inom och mellan nationell(a) jurisdiktion(er).
”Vi behöver ladda om våra värderingar liksom”. Begreppet värdering i en managementdiskurs
Värdering är något av ett modeord i management och strategisk kommunikation. Inte minst inom olika organisationskulturprojekt talas det om värderingar som ”tas fram”, ”lanseras”, ”förankras” och ”implementeras”. Det har hävdats att organisationskultur i många fall betraktas på ett instrumentellt sätt av både organisationsledningar och organisationsforskare (t.ex. Alvesson 2015). Kulturen och värderingarna ses då som styrmedel och som medel för att nå övergripande verksamhetsmål. Inte bara företag utan även myndigheter fokuserar idag i hög grad på ”lanseringen” av organisationsspecifika värderingar (se t.ex. Rehnberg 2014), en företeelse som kan relateras både till det kluster av idéer som brukar benämnas New Public Management (Hood 1991), och till den nyare nätverksbaserade styrlogiken New Public Governance (Bao m.fl. 2012).
Denna posterpresentation inriktas på managementdiskursen om värderingar som den kommer till uttryck i Trafikverket, en myndighet som har beskrivits som ”en nyckel om man vill förstå förändringar i staten” (Jacobsson 2015). Det huvudsakliga materialet utgörs av inspelningar och transkriptioner från möten med en arbetsgrupp inriktad på organisationskultur. Analysens centrala frågeställning är: Hur konstrueras begreppet värdering internt i Trafikverket?
Med hjälp av diskursanalys undersöks både vilket innehåll som begreppet värdering fylls med och hur det används. Analysens teoretiska utgångspunkt är socialsemiotisk, i den bemärkelsen att jag ser begrepp som resurser som inte har en strikt avgränsad betydelse men väl en betydelsepotential (t.ex. van Leeuwen 2005).
Analysresultaten stöder de påståenden som tidigare gjorts om förekomsten av ett instrumentellt förhållningssätt till värderingar i en organisationskontext. Med hjälp av den diskursanalytiska metoden visas i undersökningen hur detta instrumentella synsätt tar sig uttryck i praktiken, på en språklig mikronivå. Men analysen nyanserar också bilden. Parallellt med det instrumentella förhållningssättet uttrycks en medvetenhet om att ett sådant synsätt innebär en förenkling.
Den aktuella studien har genomförts inom ramen för ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, som bedrevs vid Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola 2013–2016. Ett delsyfte med studien är att visa på hur språkvetenskapliga perspektiv på ett fruktbart sätt kan användas inom organisationsforskning.