Transitiva verb definieras vanligtvis som verb som kan konstrueras med objekt. På motsvarande vis är definitionen för intransitiva verb att de i normalfallet konstrueras utan objekt. Denna typ av definitioner innebär ofrånkomligen gränsfall, och det är ingen nyhet att gränsen mellan transitiva och intransitiva verb är vag (se Teleman et al. 1999, Verb § 28).
Svårigheten att dra en gräns mellan transitiva och intransitiva verb kan illustreras både med verb som relativt ofta tar objekt och därmed passerar som transitiva, t.ex. äta (1), och med verb som mer sällan konstrueras med objekt och brukar betraktas som intransitiva, t.ex. springa (2).
- Lasse åt (ett äpple).
- Sally sprang (ett lopp).
I detta föredrag går jag igenom ett antal verb i det transitiva/intransitiva gränslandet utifrån deras förmåga att konstrueras med och utan nominalfrasformade objekt. Mot bakgrund av detta kommer gränsdragningen sedan att diskuteras och ritas om utifrån verbens förmåga att konstrueras utan objekt, istället för med. Föredraget mynnar ut i en argumentation för att termen transitiv bör reserveras för verb som måste konstrueras med ett objekt, eller där det måste finnas en given objektsreferens i de fall objektet är utelämnat.
Verb med optionella objekt, såsom verben i (1) och (2), är således att betrakta som intransitiva verb som kan konstrueras med nominalfrasformade objekt av vissa slag. Sådana objekt är typiskt s.k. inkrementella teman vilka kan ge upphov till en abstrakt skala som anger en potentiell slutpunkt för händelseförloppet i aktionen (jfr Dowty 1991, Krifka 1992). I (1) tar alltså ätandet slut när äpplet tar slut, precis som springandet i (2) tar slut när loppet tar slut. Det kan även röra sig om s.k. innehållsobjekt, dvs. objekt som i någon mån beskriver samma aktion som verbet (3) (jfr Chrystal & Eriksson 1989, Teleman et al. 1999, Obj. § 21).
- Barnen lekte en lek.
Både inkrementella teman och innehållsobjekt skiljer sig från föremålsobjekt just när det gäller relationen till den aktion som verbet beskriver. I ljuset av det kan vi förstå transitivitet som en konsekvens av aktionsart och rollrealisering hos argumenten snarare än att det rör sig om en inneboende förmåga hos verbet att konstrueras med ett nominalfrasformat objekt.
Referenser
Chrystal, Judith & Eriksson, Mats 1990. Att bygga hus och dansa tango. Om innehållsobjekt i svenskan. I: Svenskans beskrivning, 17. Åbo 1989. S. 85–96.
Dowty, David R. 1979. Word Meaning and Montague Grammar. Dordrecht: Reidel.
Krifka, Manfred 1992. Thematic relations as links between nominal reference and temporal constitution. I: I. Sag & A. Szabolcsi (Red.), Lexical Matters. (CSLI Lecture Notes.) Stanford, CA: CSLI Publications. S. 29–53.
Teleman, Ulf, Hellberg, Staffan & Andersson, Erik 1999. Svenska Akademiens Grammatik. Stockholm: Svenska Akademien.