En av de grundläggande utgångspunkterna i konstruktionsgrammatiken (CxG) är att alla språkliga realiseringar ska kunna beskrivas – med samma modell, i detalj och så att inget språkligt material (t.ex. positiva, aktiva, deklarativa, transitiva satser) tas som utgångspunkt och tillskrivs mer betydelse än annat språk. En konstruktionsgrammatik ska vara uteslutande baserad på språkbruket, samtidigt som den ska vara systematisk och generalisera för att ge oss djupare förståelse inte bara om människans språkliga, utan även om hennes kognitiva, sociala och kulturella egenskaper och potential.

I mitt föredrag tar jag upp tre aspekter på CxG och illustrerar dem med exempel:

(a) det systematiska – och delvis tråkiga – arbetet med att hitta generaliseringar. I tillägg till att Bara för att-strukturer förekommer som en del av en sam- eller underordnad sats (Bara för att jag kan, betyder det inte att jag alltid gör det.), hittar vi även exempel där det expletiva det inte finns med: Bara för att jag kan betyder inte att jag alltid gör det. Att generalisera över detta innebär en genomgång av en mängd närliggande strukturer – för att eventuellt etablera en ny abstrakt generalisering på basis av de instanser som brukas. (b) Frågan om vad det egentligen innebär att ta allt material, även ”marginalia” och periferin i beaktande. En skylt med texten Förbjudet att slänga avfall i havet / Allt avfall skall uppbevaras ombord för ilandlämning. Överträdelse beivras. kan tyckas i någon mån tydlig, men ett konstruktionellt förhållningssätt argumenterar inte för att detta är en ellips av Det är i första delen av exemplet och eftersom ord även är konstruktioner, måste ord som ilandlämning, överträdelse och beivra specificeras för sina respektive användningsområden. (c) Uppgiften att beskriva variation och variabilitet om man vill hitta universella eller språköverskridande konstruktioner. En skylt med denna tvåspråkiga text i en buss i Helsingforstrakten ska ge samma information: Anna tarvittaess tilaa pyörätuolin käyttäjille (’Om det behövs, ge plats åt den som använder rullstol’), Var vänlig överlåt utrymmet till en rullstolsbunden passagerare. Textens funktion är någorlunda den samma, men strukturerna varierar. I vilken mån ska/kan en universell konstruktionsgrammatik ta den gemensamma funktionen i beaktande?

För att närma mig ett svar på den sista frågan, definierar jag en konstruktion som en konstellation av form, betydelse och funktion och introducerar de parametrar som den modell jag kallar konstruktionsdiskurs (CxD) använder och hur dessa utgör en betydelsepotential som kan aktiveras på olika sätt och ange hur det ”samarbete” ser ut som sker när en språkbrukare gör (implicita) val av olika värden för olika parametrar (dvs. attribut). Med hjälp av en detaljerad specificering av dessa parametrar kan generaliserbar språklig variation beskrivas.