Anföringskonstruktioner i talspråket har väckt ökat intresse inom språkforskningen som ett språkligt område med stor innovativ potential som visar hur talarna använder sitt språk efter sina pragmatiska behov.
I mitt bidrag beskriver jag anföringskonstruktionen de e som och dess funktion som inledning till en konstruerad dialog (constructed dialogue, Tannen 1986) för att iscensätta en muntlig berättelse. Konstruktionen sätts i sammanhang med anföringsmarkörer som beskrivits för andra germanska språk.
I det där sammanhanget ser jag konstruktionen de e som som en ytterligare språkspecifik realisering av konstruktionen NP + (kopula) + komparativ subjunktion som återfinns i flera språk. Jag utgår från beskrivningar av anföringskonstruktionen inom olika språk och argumenterar för att funktionen av att uttrycka ”the vividness of direct speech combined with the pragmatic force of indirect speech” (Golato 2000:34 om ich so /er so, jfr. Romaine & Lange 1991 om to be like) även kan överföras på svenskans de e som.
Medan konstruktionen visar på olika nivåer av ’syntactic fixing’ inom olika språk vad gäller huruvida kopulaverbet ingår i konstruktionen eller inte, är det påfallande att flera germanska språk har samma strukturella upplägg med en komparativ subjunktion, och, om verbplatsen är fylld, en kopula som kärna. Detta tyder på att den komparativa subjunktionen potentiellt är en del av en anföringskonstruktion med en tydligt avgränsad funktion inom ett språk, samtidigt som konstruktionen till sin form och betydelse är språkövergripande. Intressant är att detta förefaller inte bara stora språk, utan också mindre språk som dialekter, vilken mina egna forskningsresultat tyder på.
Resultaten av min studie tyder på att konstruktionen de e som som anföringsstrategi utöver att den har den allmän pragmatiska funktionen att distansera talaren till det sagda, även använder sin semantiska potential som komparativ subjunktion att ytterligare minska talarens ansvar för citatets innehåll.
Motsvarande mönster ser man i det engelska to be like (cf. Romaine & Lange 1991). Det kan även diskuteras om vi här kan tala om en parallell grammatikalisering i språken eller om det handlar om pragmatisk inlåning från engelska. Oberonde av vilket det här är fråga om, är det anmärkningsvärt att flera germanska språk förefaller dela denna möjlighet av att använda anföringskonstruktionen. Detta kan tolkas som de första stegen mot en identifiering av ett universellt kognitivt tankemönster – nämligen det delade behovet av att uttrycka ett minskat ansvar (responsibility, Östman & Solin 2016) som talare – som uttrycks i samma konstruktion, vilket betyder med samma lingvistiska medel, i olika språkliga varieteter.
Referenser
Buchstaller, Isabelle & D’Arcy, Alexandra. 2009. Localized Globalization: A Multi-Local, Multivariate Investigation of Quotative like. Journal of Sociolinguistics 13 (3), s. 291–332.
Golato, Andrea. 2000. An Innovative German Quotative for Reporting on Embodied Actions: Und Ich so/und Er so ’and I’m like/and he’s like. Journal of Pragmatics 32,s.29–54.
Kwiatkowski, Marion. 2016. The Use of the Pragmatic Particle som Among Adolescents with a Migrant Background. Pro-graduavhandling, Freiburgs Universitet.
Romaine, Suzanne & Lange, Deborah. 1991. The Use of like as a Marker of Reported Speech and Thought: a Case of Grammaticalisation in Progress. American Speech 66.3, s. 227–279.
Tannen, Deborah. 1986. Introducing Constructed Dialogue in Greek and American Conversational Literary Narrative. I: Florian Coulmas (red.), Direct and Indirect Speech. Berlin/New York: Mouton de Gruyter.
Östman, Jan-Ola & Solin, Anna. 2016. Introduction: Discourse and Responsibility. I: Jan-Ola Östman & Anna Solin (red.) Discourse and Responsibility in Professional Settings. Sheffield: Equinox.