I svenska uttrycks sökande frågor regelmässigt genom utbrytningsformade kvesitiva huvudsatser, som i (1) nedan:
(1) a. Vem var det som ringde?
b. Vad var det som förvånade dig?
c. Var är det man skriver under?
d. Vart är det du ska åka?
e. När var det Springsteen spelade på Ullevi?
f. Hur är det man får fram resultatet?
Enligt SAG (4:747) är det ”mycket vanligt med utbrytning just av interrogativa led i huvudsatser”. Trots det har fenomenet i det närmaste inte diskuterats i tidigare litteratur. Denna artikel syftar till att kartlägga frekvensen och bruket av utbrytningsformade kvesitiva huvudsatser i svenska genom en större kvantitativ och kvalitativ analys av konstruktionens förekomst i samtida svenskt språkbruk. Undersökningens kvantitativa del består av nästan 6 miljoner frågesatser från diskussionsforumet Flashback Forum (via Språkbanken); den kvalitativa analysen omfattar ca. 5 000 utbrytningsformade kvesitiva huvudsatser från samma material.
Undersökningen utgår från två påståenden som görs i SAG (4:747), formulerade i följande två citat:
(i) ”Eftersom allt i en kvesitiv huvudsats utom det interrogativa ledet är presupponerat uppfyller den kvesitiva satsen alltid villkoren för utbrytning.”
(ii) ”I sökande fråga med utbrytning tillkommer ofta som en extra betydelsenyans att talaren tidigare har kunnat svaret eller är förtrogen med frågeställningen på något sätt.”
Resultatet av korpusundersökningen indikerar att påstående (i) är något missvisande. De kvesitiva huvudsatser som i högst utsträckning presupponerar sitt propositionella innehåll (såsom hur– och var-frågor) formuleras i minst utsträckning som utbrytningssatser. Inte mindre än 98 % av de utbrytningsformade kvesitiva huvudsatserna i vårt material inleds av vem eller vad – trots att vem– och vad-inledda satser utgör mindre än 60 % av det totala antalet kvesitiva huvudsatser i vårt material. Vi argumenterar för att detta är en direkt följd av att icke-utbrytningsformade vem- och vad-satser inte (semantiskt) presupponerar sitt propositionella innehåll. Valet att använda en utbrytningskonstruktion verkar styras av behovet att signalera att frågans propositionella innehåll är semantiskt och/eller kontextuellt presupponerat. För kvesitiva huvudsatser som redan uttrycker presupponerade propositioner (dvs. satser inledda av hur, var, vart, när) är behovet av utbrytningskonstruktionen begränsat, vilket förklarar varför de är så ovanliga i materialet.
Beträffande SAG:s påstående (ii) visar den kvalitativa analysen att de flesta sökande frågor med utbrutet interrogativt led används för klargöranden snarare än påminnelser, även om den sistnämnda funktionen också förekommer – framförallt med de interrogativa led som sällan bryts ut (hur, var, vart). Dessutom används en stor andel av de utbrytningsformade kvesitiva huvudsatserna som icke-frågor, dvs. i något annat syfte än att eftersöka information. Många gånger används de för att uttrycka talarattityd eller för att uppmärksamma mottagaren på ett visst sakförhållande. Återigen ser vi stora skillnader i användning beroende på vilket interrogativt led som inleder den kvesitiva satsen: 80 % av de utbrytningsformade var-satserna är frågor, medan 57 % av hur-satserna är icke-frågor.
Sammantaget komplicerar resultaten av vår undersökning bilden av utbrytningsformade kvesitiva huvudsatser i svenska, vilket föranleder oss att revidera de påståenden som SAG gör beträffande deras frekvens, betydelse och användning.