När det privata blir offentligt – referens till icke-närvarande familjemedlemmar i servicesamtal

Tidigare forskning om personreferens har visat att det är betydligt vanligare att man talar om andra människor i vardagliga privatsamtal än i institutionella samtal (Öqvist 2005). Det är knappast förvånande att familj, vänner och bekanta utgör en resurs för att berätta om och befästa en gemensam referensram i den privata sfären (Norrby 1998), men i vad mån familjemedlemmar också förs in i samtal som utspelar sig i det offentliga rummet har inte undersökts i någon större utsträckning.

I vårt bidrag undersöker vi hur det privata blir offentligt i korta servicesamtal vid teaterkassor och bokningscentraler i Sverige och Svenskfinland (Norrby m.fl. 2015). Vårt syfte är att närmare undersöka vad som föranleder introduktion av icke-närvarande familjemedlemmar i servicesamtal.  Utifrån en större korpus har vi excerperat 62 sekvenser där släktskapsbeteckningarna dotter, son, barnbarn, fru, hustru, man, make, mamma eller pappa ingår.  Analysen fokuserar dels på var i samtalet (i inledningen, ärendehanteringen eller avslutningen) sådana personreferenser förekommer, dels vilka funktioner de kan fylla i servicesituationer.

Utdraget nedan illustrerar hur en icke-närvarande familjemedlem (kundens fru) introduceras i samtalet. Kunden, en 66-årig man, besöker en teaterkassa för att boka en rad föreställningar åt sig och sin fru. Utdraget inleds efter att en av bokningarna just slutförts.

K: å sen har (.) min optimistiska fru (0.7) prickat för dagens lunchteater
men dom e väl slut för längesen
P: dom släppte vi också i maj men ⌈ja⌉ kan kolla om de ha kommit>>
K:                                ⌊ja⌋
P: >>återbud

I exemplet efterfrågar kunden biljetter till teaterns lunchteaterföreställning. Själva förfrågan är formulerad så att en eventuell negativ respons (bekräftelse att biljetterna är slut) inte nödvändigtvis är disprefererad. Ansvaret för att frågan över huvud taget ställs, trots den förväntade utgången, förflyttar kunden till sin ”optimistiska fru”. I materialet förekommer flera parallella fall där en icke-närvarande familjemedlem görs ansvarig för en handling, men familjemedlemmar är också en resurs i samtalen i flera andra funktioner.

I föredraget diskuterar vi närmare när, hur och varför familjemedlemmar introduceras i servicesamtal och hur de bidrar till att göra det privata offentligt.