Ett moment av en domstolsförhandling i tingsrätten är åklagarens och försvarets slutanförande, där de sammanfattar och tolkar bevisningen som pre­­sen­terats under rättegången. Slutan­­­­­­­­­­­­för­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­andena framstår som en berättelse med argumenterande funktion, där åklagare och försvarare värderar rättegångens tidigare presenterade bevisning utifrån brottsoffrets eller den misstänktes perspektiv. De yrkar samtidigt på en straffrättslig påföljd eller frikännande för den tilltalade (Rättegångsbalk kap. 44).

Syftet med undersökningen är att analysera hur åklagare och försvarare konstruerar misstänkts och brottsoffers perspektiv i slutpläderingarna i fyra misshandelsrättegångar, vilket kan ha be­­­­­tydelse för den straffrättsliga påföljd som verkställs om den misstänkte blir fälld. I en samhällskontext kan slutpläderingarnas gärningsbeskrivningar ha betydelse för rättssäkerheten. Jag ställer följande frågor:

• Hur konstrueras parternas ansvar i åklagarens respektive försvararens slutpläde­ringar ?
• Hur påverkar misstänkts och brottsoffers samhälleliga status åklagarens och försvararens retoriska strategier slutpläderingarna?

Genom frågorna analyserar jag slutpläderingarna i mitt material som utgörs av 4 misshandels­rätte­gångar inspelade i februari och mars 2017. Min ambition är att kartlägga hur åklagarna och försvararna framställer brottsoffrens och misstänktas handlingar i sina pläderingar.

Studiens teoretiska ram är kritisk diskursanalys och systemisk-funktionell lingvistik, där jag ser rättegången som en institutionell diskursiv praktik i vilken texter och interaktion hanteras med utgångspunkt i lagar, förordningar, normer och regler (jfr Fairclough 1995). Materialet analyserar jag med en transitivitetsanalys (Karlsson 2011:28–30) med inriktning på ansvarskonstruktioner i åklagarnas och försvararnas retoriska argumentation.

Förväntade resultat är att perspektiven i slutpläderingarna kommer att anpassas efter brotts­­­­­­­offers och misstänktas kön, ålder, relation och sociala status, vilket medför att åklagaren och försvarsadvokaten argumenterar för att de begångna handlingarna ska betraktas som allvarliga eller om det finns förmildrande omständigheter.