Korpusspråkvård och språkriktighetsråd är ett sätt att omsätta svensk språkvetenskap i standard och folkbildning, och detta föredrag lägger ett språkideologiskt perspektiv (Agha 2006, Silverstein 2003) på diskussionerna om några av de senaste decenniernas mest symbolladdade språkriktighetsfrågor. Det gäller pronomenvariation som de/dem, sin/hennes/hans, större än mig/jag. Dessa variationsmönster är kvarlevor från ett svunnet system, former som enligt tidigare forskning (Delsing & Falk u.u., Tingsell 2010, Teleman 2003) länge befunnit sig i variation i vissa kontexter. Men den variation som den historiska språkvetenskapen ser som fortsatta variationstillstånd, eller möjligen som en sen fas av en månghundraårig avveckling av kasussystemet, brukar i den allmänna språkdebatten anföras som ett tecken på nyligen påbörjad förändring – vilket i sin tur ofta politiseras och tolkas som att svenskundervisningen idag misslyckats med att överföra syntaktiskt reglerade normer för standardskriftspråket. Jag undersöker därför idén att de syntaktiskt motiverade formerna systematiskt har enregistrerats i ett register som indexerar talare med grammatisk analyskunskap, vilket i sin tur tolkas som ett tecken på att språkbrukaren tillhör en utbildad och resursstark grupp.
Syntaktisk regelmässighet motsvarar ofta det som kallas systemargumentet inom svensk språkvård, vilket också kan beskrivas som en språkideologisk föreställning om att det formellt motiverade har högre status än det semantiskt motiverade, något som även slår igenom i diskussionerna av grammatisk vs semantisk kongruens i nominalfrasen och i predikativ (Wellander 1944, Widmark 1992).
Föreställningen om denna variation som nyligen uppkommen ”grammatisk osystematik som indikerar obildning” utgör en förutsättning för att dessa frågor har kunnat bli så laddade som symboler för ett språk och en svenskundervisning i förfall, och föredraget diskuterar hur detta kan förstås språkideologiskt, utifrån några nedslag i hur variationen har beskrivits inomvetenskapligt och populariserande, samt en analys av hur systemargumentet har använts i språkvårdens diskussion av dessa grundligt genomdebatterade språkvårdsfrågor.
Referenser
Agha, Asif 2006. Language and Social relations. Cambridge: Cambridge University Press.
Delsing & Falk under arbete. Prel. titel Svensk syntaxhistoria.
Teleman, Ulf 2003. Tradis och funkis. Svensk språkvård och språkpolitik efter 1800. Stockholm: Nordstedts ordbok.
Tingsell, Sofia 2010. Sin och hans – i förändring? Studier i svensk språkhistoria 10. Göteborg: Meijerbergs institut för svensk etymologisk forskning. S. 261–271.
Wellander, Erik 1944. Förfallssymtom inom språket. Svenska Dagbladet 30 sep.
Widmark, Gun 1992. Vi och Wellander. Om kongruensen som språkvårdsproblem. Språkvård. 3:1992. S. 7–16.
Silverstein, Michael 2003. Indexical order and the dialectics of sociolinguistic life. Language & Communication. 23. S. 193–229.