Vid folkräkningen år 2011 i Estland angav 13 990 personer att de kunde tala svenska. Det utgjorde mer än 1 procent av befolkningen i Estland på litet drygt 1,3 miljoner samma år. Detta gör svenskan till det sjunde språket i ordningen som flest invånare i Estland med annat modersmål än deras eget kunde tala, efter ryska, engelska, estniska (bland icke-estniska L1-talare)[1], finska, tyska och franska i rakt nedstigande ordning från flest talare till minst dito.
De som talar svenska i dagens Estland är utöver en handfull äldre genuina estlandssvenskar till en liten del ättlingar (men med med annat förstaspråk än svenska) till de 7 641 estlandssvenskar som enligt folkräkningen 1934 fanns i landet. Över 90 % av dessa (och senarefödda barn till dessa) flydde inför eller i början av andra världskriget, i första hand till Sverige. De svenskspråkiga strukturerna inklusive folkskolor slogs därmed ut i Estland.
I dagens Estland finns ny- och återupprättade estlandssvenska strukturer där ättlingar till genuina estlandssvenskar samsas med inflyttade Sverige[2]– och finlandssvenskar, en del med estländska, såväl estlandssvenska som genuint estniska rötter. Utöver dessa talar alltså en icke-negligerbar grupp svenska i dagens Estland.
Det finns vissa tvåspråkiga dagisstrukturer ägnade åt inlärande av svenska i dagens Estland. Svenska läses vidare som sk tredjespråk av åtminstone 400 elever per år i de estniska skolorna. Vid avdelningen Skandinavistika vid Tartu (Dorpat) universitet Estland studerar idag ett hundratal studenter med svenska, norska eller danska som huvudämne. Som biämne kan svenska också studeras t ex vid Tallinns universitet.
Vid sidan av närmast statistiskt material gällande det ovannämnda presenteras intervjuer och insamlade enkäter med ledande personer inom de estlandssvenska strukturerna av idag, vid Den estlandssvenska kulturförvaltningen i Estland, Aibolands museum i Nuckö (Hapsal /Haapsalu), Svenska Odlingens Vänner i Estland, St Mikaelskyrkan i Tallinn m fl i syfte att beskriva såväl intresset för svenska i Estland av idag som möjligheterna till revitalisering av en rent svenskspråkig grupp i Estland. Hur kan man beskriva den etnolingvistiska vitaliteten (i Giles’, Tajfels och Bourhis’ m.fl:s efterföljd) i gruppen i Estland av idag? Är en revitalisering tänkbar?
[1] Räknas även modersmålstalare med blir ordningsföljden givetvis så att flest människor idag talar estniska och därefter ryska i dagens Estland
[2] Svenskspråkiga med rötter i Sverige